Om Helena
Helena Adrian, författare och tidigare auktoriserad revisor och företagsrådgivare inom bolagsrätt och beskattning, är uppvuxen och verksam i Göteborg. Helena är utbildad skrivpedagog och har en konstnärlig magister i litterär gestaltning på Författarskolan, Lunds universitet med essän, Skrivande som ger hjärtklappning. I essän utforskas skapandets spänning genom adrenalinpåslag. I studien användes ett par kapitel från manuset Jag ville bara väl. Det uppmättes såväl pupillförstoring och ökad svettning som 26%-ig pulshöjning hos läsaren.
Sedan december 2025 har Helena genomfört drygt 25 författarbesök, i huvudsak på Rotaryklubbar och företagsevent i Göteborg med omnejd med mycket god respons. Föredragen är interaktiva, spännande och anpassade efter publiken – från 10 till 100 personer.
Helena har också medverkat på Biosfärsfestivalen och Oförutsägbarhetens estetik och forskning om framtiden, Skissernas museum med I morse mördade jag ingen … om konstnärlig forskning.
Läs mer om Helenas tidigare karriär här.
”Mina nu vuxna barn säger att jag är en supernörd som äter flugsvamp till frukost. Uttryckt på ett annat sätt skulle man kunna säga att jag uppfattas som orädd och envis. Dessutom har jag ett stort mått av fantasi. Det är egenskaper som kan vara värdefulla för en författare och jag gillar verkligen att skriva men kan fortfarande njuta av att läsa ett intressant rättsfall.”
-
Nej, men jag har alltid skrivit mycket och gillat det. En svår fråga är; när blir jag författare? Är det när jag skrivit mitt första manus och skickat till förlag? Är det när jag blivit antagen av ett förlag och blivit publicerad? Är det när jag publicerat två eller fler böcker och kan bli medlem i Författarföreningen? Eller är det någon helt annat som avgör när man blir författare, kanske när man bestämmer sig för det? För mig blev möjligheten att arbeta som författare en verklighet först när jag insåg att skrivande är en form av problemlösning, inte helt olik den jag ägnat mig åt tidigare.
-
Det är svårt att lämna något som är roligt för något som jag inte har en aning om vad det kan innebära. Eftersom jag är nyfiken och lockas av utmaningar är det kanske inte särskilt konstigt att jag tagit steget. Jag har upplevt att min tidigare roll har varit som att leva i en roman, omgiven av spännande personer, oväntade vändningar och oförutsebara slut. Många gånger kan man få höra att företagare är psykopater. Det stämmer inte, men det finns flera som har udda personligheter och kanske några med personlighetsstörningar.
-
Jag försöker hinna umgås med min man och mina barn. Jag tycker om att resa, se på film, teater, musikal eller opera. Jag har fortfarande några uppdrag kvar för gamla kunder som jag jobbat med sedan väldigt lång tid tillbaka. Dessutom har jag svårt att säga nej till att lösa kluriga problem.
-
Det där är lite lurigt. Hittills är det faktiskt inte jag som valt, utan romanfigurerna som valt mig. För några kommande romanidéer har jag däremot hämtat inspiration från både mitt tidigare yrkesliv och från rättsfall. Jag läste en kurs om kärlek under 800 år och kom där i kontakt med ett rättsfall från 1700-talet som satte igång kreativiteten. Verkligheten är mer spännande än fiktionen, så det är egentligen bara att låta sig inspireras.
-
Jag är lustdriven. Jag vill göra sådant jag tycker är roligt och spännande. Tvång och måsten gör mig snarare paralyserad eller kanske obstinat, lite tvärtemot. Det är roligt med problemlösning och det är roligt om det går att kombinera med en kreativ process.